Ballad Om En Gammal Knarkare

In kom en gammal knarkare pе Klara Polisstation

Hans skor var vеta och hans цgon kalla

Och nдr han skulle tala fick han inte fram en ton

Fцr han kunde varken sjunga eller tjalla

Vi la honom I en ensamcell: hans sдng var vеt av blod

Sе smеningom gick han in och ut som barn I huset

En vacker dag dцk han plцtsligt upp med ett brev och pе brevet stod:

"Jag offrar mina skor fцr det grцna ljuset..."

Och alla bцrjade skratta еt vad som dдr stod

Och alla telefoner bцrjade ringa

Och vеran kommissarie han skrek I vredesmod

"Vi vill ha glada buskap eller inga!"

Men jag цppnade brevet och jag lдste som sе:

"Hej Brцder, lyssna nu till min historia

En gеng var jag en vacker prins och lycklig som fе

Min faders stolthet! Och min moders gloria!

En vacker dag emellertid, tog jag min fцrsta sil

Dе цppnades min цgon och jag skеda'

Bland alla stackars jдvlarna som еker runt I bil

Och bor och dцr och дter I en lеda

Sе jag gav bort min arvedel till fцrsta bдsta svin

Som sprang ivдg och kцpte sig en fylla

Och jag bytte bort mitt vackra slott mot amfetamin

Som jag hade I smе kapslar pе en hylla

Det sista som jag bytte bort det var min vackra rцst

Mot Adams дpple. Och fцr fagra Eva...

Och lade mig att vila mellan tvе kvinnobrцst

Fцr jag var trцtt, jag ville inte leva

Min fader dog av vrede och min moder dog av grеt

Och jag blev hatad utav mina brцder!

Men jag gav fan I detta och jag gnolade en lеt

Dдr ja bodde I en svinkvart pе Sцder

Hдr slutade brevet och inget цga torrt

Och kommissarien rцt: "Nе, fцr satan!

Ta bort den fan ur cellen! Se till att han kommer bort!"

Sе dдr lеg vеr knarkare pе gatan

Dе ljцd en rцst frеn himmelen sе klar och sе ren:

"Lеt alla era skenkдnslor fara!

Fцr denna vackra prins han gav bort allt vackert sken

Dдrfцr skall han evinnerligen vara!"

Man trodde ju Gud fader hдr I vеr stad

Ej skulle vara vдlkommen. Trodde du ja!

Men femtio gamla knarkare som han stod I en rad

Och stampade och skrek: "Halleluja!"

Och fyra ljuva дnglar tog hjдrtat ur hans kropp

Och la det I en plastpеse med hans sprutor

Och sedan steg dom sakta mot Himmelen opp

Och nu дr klockan mycket, dags att sluta!