Balladen Om Ett Munspel

Nдr jag var liten fick jag ett munspel av far

Pе inrеdan av farfar, som musikalisk var.

Ge grabben ett munspel sе spelar vi duett,

Sa' farfar, som sjдlv spelte pе esskornett.

Nдr farfar satt I kдllaren och blеste sig blе

Blev farmor fцrtvivlad och faster ocksе.

En dag nдr faster trдffat en riktig stilig man,

Som kom och hцrde farfar, blev han blek och fцrsvann.

Vi цvade tillsammans, min farfar och jag.

Dе gjorde jag en visa som verkligen var bra.

Den hade fyra toner och lдt underbar,

Jag tror att det var ungefдr sе hдr den var.

Vi tutade och blеste med kдnsla och med darr

Sе duvorna pе taket fick цronkatarr.

Men farfar bara цste pе, han spelte som I trance

Och duvorna bosatte sig nе'n annanstans.

Min farfar, min farfar, det var en mдrklig man,

Fцr han var musikalisk och trдben hade han.

Det stampade han takten med I drill och kadens.

Han hade inga tдnder och skepparkrans.

Nдr farfar blev fцr gammal avled han till sist.

Dе tystnade musiken och allt blev trist.

Men дnnu, nдr jag tдnker uppе fцrflydda dar,

Sе blеser jag I andonom en liten fanfar.