En resa

Vi reste genom plast

Vi reste genom allsköns skräp

Vi lyfte Afrodites släp

Och fann vad man vill se

Vi släppte släpet i all hast

Och reste vidare

Envar fick stå sitt kast

Ur alla väderstreck kom blåst

Venus. hon höll sitt bälte låst

Vi grät, men utan hopp

Och hennes bälte var av plast

Av plast var hennes kropp

På havet var det vind

Vi surrade oss till en mast

Cyklopens öga var av plast

Sopran var var sirén

Åh broder, vår kapten blev blind

Vid superstjärnans sken

Förbannad denna stad

Förbannad denna usla tid

Där ingen ger den andre frid

Kärlek är överlast

Nu skriver jag en sista rad

Och pennan är av plast