Solgnuttan och trollet

Dagen går mot solnedgången

En stund hos dagen fången

Solen stannar till och far

Mörkret faller visserligen

Men där nere på trollstigen

Har en gnutta solsken stannat kvar

Och gnuttan ber om ursäkt när den snubblar vi ett troll

Trollet säger: Spelar ingen roll

Troll vill nog ha ljus men det skall vara som ett lån

Som varken gör något till eller från

Trollet sneglar under luggen

Låtsas inte om ett dugg men

Står där ändå, fumlar litegrann

Gnuttan spelar ut reflexer

Någonting i hjärtat växer

När de råkar nudda vid varann

Du är en vacker gnutta du, ska vi åt samma håll

Säg har du lust att följa med ett troll?

Du bländar mig, förvisso men jag tycker om ditt ljus

Och ber dig stiga på i mitt hus

Gnuttan studsar fram och åter

Hoppas att du mig förlåter

När jag tackar nej därtill

Du förstår jag vill det nog

Men snart blir allting mörkt i skogen

Och då far min låga vill

Och mörkret föll och gnuttan dog så att man inget såg

Men trollet såg sig undrande omkring

Och muttrade: En gnutta sol de ska jag ha i håg

en gnutta sol, det gör väl ingenting