Tältet

Jag gick mig ut på staden

Och gissa vad jag såg?

Jomän, ett tält av stort format

Som mitt I staden låg.

Och banderoller vajade,

Jag hörde toners brus.

Jag trodde det var cirkus

Men det var Herrens hus.

Jag trodde det var cirkus

Men det var Herrens hus.

Ni tror väl att jag drömde?

Men det var inte sant,

Ty jag steg in I tältet.

Där stod en predikant

Och blickade I taket,

Och under mängdens stön

Han knäppte sina händer

Och vrålade en bön.

Han knäppte sina händer

Och vrålade en bön.

Stig fram, syndfulla flarn, sa han,

Stig fram och möt din Gud!

Ja, genom mikrofonen

Skrek han med åskans ljud:

Ni kör er bil åt helvete!

Er standard liknar fan!

Ni tror ej på att Jesus

Är bäste man på plan!

Ni tror ej på att Jesus

Är bäste man på plan!

Ja, det var Herrens tempel.

Upp steg en taktfast sång,

Och över mängden svävade

En påse på en stång.

Och framme vid estraden,

Fast på dess nedre del,

Stod det en skock blondiner

Och slog på strängaspel.

Det stod en skock blondiner

Och slog på strängaspel.

Så säg mig nu, herr Målle,

Som är en ärans man,

Var det ett Gud behagligt

Spektakel jag där fann?

Rättfärdighetens furste

De säger sig ha kär.

Det slår dom sig för bröstet på,

Men tror du han var där?

Det slår dom sig för bröstet på,

Men tror du han var där?

Ack, jag tror det inte,

Men se, min tro är klen,

Och jag gick ut ur tältet

Och ut I solens sken.

Och tror du ej han hellre

Vistas I en molnfri zon?

Det tror då jag åtminstone,

Fast jag är svag I tron.

Det tror då jag åtminstone,

Fast jag är svag I tron.