Till Cleo mellan dig och mig

En gång var jag din egen fakir

Då stack jag mig i kroppen

Då fick jag in dig i mitt evir

Och det var toppen!

Jag stack en nål igenom min kran

Och en igenom benet

Och sen gick du och jag ut på stan

Och uppehöll skenet

Jag låg på spik vareviga natt

Jag sov högst fem minuter

Och på din fråga svara' jag matt:

"Åh, vad jag njuter!"

Jag slet och rev i min arma kropp

Var gång du ville se mig

Men plötsligt sprang jag upp och skrek:

"Stopp! Nu får du ge dig!"

Det gjorde jag, min själ och min kniv

Och sade: "Låg mig vara!"

Jag är inte särskilt rädd om mitt liv,

Men undrar bara:

"Vad kan det vara för mening uti

Att livet totalt förpesta?

Den gropen ramlar jag inte i,

Varsågod, nästa!"