Arv

En dag nur gryr ur svunnen tid

Rösen manar skogens mörka ed

Sälla dig till harg och griftens vida famm

Ty jorden ni gav som svedjat land

En vilja av tro som aldrig dör

Så murken äro ekens stam

åldern minnar unge mannens ärv

Han giver jorden sitt blot, som eken skänker sitt blad

Ty jorden ni gav som svedjat land

En vilja av tro som aldrig dö

Se hurledes korpen far

över furan mot en gelgad dal

Där vördnad råda skall, och alver städse bli

Ty jorden ni gav som svedjat land

En vilja av tro som aldrig dö

För forsarnas sång är livets stäv

Porla varlingt, strömmen är så skälmsk

Ack nejdens fagra spår, skilda vägar vi gå

Ty jorden ni gav som svedjat land

En vilja av tro som aldrig dö