Huldran

På enslig stig mot en skog så djup

där famlade jag fram i månens sken

Var är jag kommen, vart är mitt mål

Med själlös blick jag lägger mig till ro

Saknad och sorg det fyller mitt bröst

Uti dimman jag ständigt gå

Lytt är jag född utan endaste vän

Förnedrat och utstött blevo min lott

Men du kom till mig och dansa' med mig

Tog min famn och värmde mig ömt

Du sade att du voro min vän

Din hand smekte min kind

Vaknade till utav skogens liv

Myllan doftade fränt och rent

Vart tog du vägen, du fagraste mö?

Du skogens väsen, jag vet allt vem du är

Jag sågo dagar till skymning gå

Natten slukar allt den få

Ligger här uti fröjdens håv

och väntar på den ende jag kan få

Giv mig en gåva kär att vårda tills min död

Se mig nu utan svek - med kärlek