I en tid som var...

Vänd dig om ty ensam är du ej

bland skuggorna, mellan tanke och dröm

En fjärran sång ljuder ödsligt över mörka vann

Skönjer du den vrede som gavs i en tid som var

Slik är den otämjda viddens hav

Av intet skapt en hägring som svar

Kargt som sten bultar hjärtat av våndans lek

snärjt vid nät, en skälvande blick i en tid som var

Sök den glöd som helar ett öppet sår

Förtvivla ej, dana dig själv

Runt omkring dväljas minnen av onda ting

Förkasta dem i den djupaste hamn i den tid som var.