Jungfru i Hindhamn

Städet klingar i den smedja som skall skänka

mig uddar tre från ässjans härd,glödande röd

Hamra järnet i dess djupa heta lyster

till galdersängens starka sjed

I hanegällets skira stålar du framtädde

un skuggors vrå vid burmans sten, snövita hind

Silverne låg dimman utmed tjärnens stränder

Jag miste dig med blicken min

Sannerlingen skall jag aldring sörja dig mer

Likaledes skall jag aldrig glömma dig

Ögonen så glittrande av liderlighet

Jungfru i hindhamn

Tvinna strängen utav linets långa trådar

Dess blomster stå så fagert blå, på böljande fält

Stränga bågen och nu aske trädet böja

En båge täljid, att fälla dig

Villebrådet jagar, vaksamt är mitt sinne

Som ulven grå jag smyger fram, bågen är spänd

Våra blickar möttes stilla och så varligt

Med pilens spets mot hjärterot

Sannerlingen skall jag aldring sörja dig mer

Likaledes skall jag aldrig glömma dig

Ögonen så glittrande av liderlighet

Jungfru i hindhamn

Löp din väg du fagra hind som dig

förblindat i din falska skepnad stå

Du äro jungfrun blid jag miste i

min ungdoms är till skogens trolska väsen