Varg i Veum

Sägner i fordom förtäljer om dåd

svärden höjdes och tingsfriden bröts

blottar sitt sinne med dråpets begär

härjar och skändar med ursinnes kraft

Håller de kära i tryggaste famn

rädsla och fruktan var vägen de fann

sprungen ur kärlekens heliga kved

dömda att plågas att i nidingars våld

Mörkret nalkas och stunden var svår

berget det rämnar av smärta

stungen av vrede i vargarnas tid

ristat var ödet i sten

Sorgen i hjärtat med flammande eldar

jagar i blindo en osvuren vän

skuggorna ruvar i skogarnas mörker

facklorna tändas för driva dem hän

Varg i veum

Mörkret nalkas och stunden var svår

berget det rämnar av smärta

stungen av vrede i vargarnas tid

ristat var ödet i sten