Den Frusna Munnen

Omfamnad av vind och bitter frost

Under arklisk och obarmhärtig måne

Hon sitter vid isens rand, uppvaktar sin kvinna

Dödsjungfruns kalla hand, oändlighetens älskarinna

Han vill sjunka, känna

Hennes anda av is

Sitt liv i byte mot en gåva

En frusen kyss

Inatt, I evighet han sova

Med en viskan så djup som havens vrån

Ensam men två i dödens mörka snår

Han hör ett ord med makt så mörk

Ur dödsjungfruns vila mund

Han vill sjunka, känna

Hennes anda av is

Sitt liv i byte mot en gåva

En frusen kyss

Inatt, I evighet han sova

Hon lyfter honom med kraft och vilja

Smeker med kyla, bär honom bort

Till sina fäders vita sal

Över rymdens mäktiga hav

Till riket där ingen sjärna lysa