Mordminnen

Mördaren han bodde i ett torp

Lynnet mörk som fjädrar av korp

Butter och ensam med mord i sinnet

Ett dussin dråp, han njöt av minnet

Mord i minnet

Han vaktar, han spejar för sina lamm

Hatets ande i honom stigit fram

Vid vägars kant, vid stigars fåra

Fylld av slakten, törstig att såra

Under oväder blott han slå nu till

När allting är stängt, han äta vill

Då fångar han mångens nära och kära

Deras kött till den mörkes ära, förtära!

Sina verktyg han putsat väl

Med dessa han sticker ihjäl

Torka, vira, slita, riva

Han kan sin konst, han grina

Mord i minnet

Hans ben snart brinna i eldars hav

Hans straff, han veta, en hetaste grav

Där han plågas underjord

För sina dåd, för minnen av mord