Mot Skuggornas Värld

Ve, ve, ve

Dödsfärd!

Jag vaknade i urmörker

Inget ljus, ingen sol jag såg

Kände en luft, kall mot min kind

Jag steg, mot stjärnor jag steg

Mitt skepp av nagel och tand

Segel av död mans hår

Roddare från krigsgravar

Mån av dödens yrke

Min sista segling över kolsvart hav

Nu eka min sång mina sista ord

Över stormar, över glaciärens vidd

I morgonrodnad och aftonstund

Från fjärran lät en vinande vind, ett sus

Och en sång ur rymdens ändlösa brus

Ve, ve, ve

Ve, ve, ve

Dödsfärd!

I fjärran jag skådat en eld

Mot den nu likskeppet styr

Nagelfar ej vällta

Ingen segel spricka, bortom stjärnornas ljus

Omvälvd av sång ur dödens kör

Från springor de stiga bland mörka berg

Jag såg en skog och en brinnande härd

Där fann jag mitt hem

I skuggornas värld...

Från fjärran lät en vinande vind, ett sus

Och en sång ur rymdens ändlösa brus

Ve, ve, ve

Ve, ve, ve

Dödsfärd!