Eldsjäl

Han la sig sakta ner så tung med

gråten i sin hals, han tyckte höra

röst i rum, men där fanns ingen alls.

Han fyllde kroppen sin med möjd,

hans ögon sjönk ihop, för att åter födas

i en dröm till hjältars glädjerop.

Där brinner jag förutan glöd, där

växer jag mig stark, brynjan min

får motstå slag å aldrig tar jag mark.

Kärlek till vårt fosterland ger kraft och

mod till män. Heder till vårt kära folk

där eldar brinner än.

I stilla mörker väntar han, där månen

kastar sken. I ensamhet han lider ont

å hjärtat känns som sten, från händer

rinner blodet tjock han faller tungt ihop.

Blommor föds och blommor dör,

hör hjältars sorgerop.

Där brinner han förutan glöd, där växer

han sig stark. Brynjan hans får motstå

slag och aldrig tar han mark, Kärlek till

hans fosterland ger kraft och mod till män.

Heder till vårt kära folk där eldar brinner än.

Hans sorger funnit frid i jord, en hjältes

grav han skänks En sista sång bär vinden

bort, i regn en viskning dränks. En resa

lång jag ändat nu, min kropp den sjönk ihop,

livet gav och livet tog hör hjältars sorgerop.

Där brinner jag förutan glöd, där växer

jag mig stark, brynjan min får motstå

slag å aldrig tar jag mark. Kärlek till

vårt fosterland ger kraft och mod till män.

Heder till vårt kära folk där eldar brinner än.

Där brinner jag förutan glöd, där växer

jag mig stark, brynjan min får motstå

slag å aldrig tar jag mark. Kärlek till

vårt fosterland ger kraft och mod till män.

Heder till vårt kära folk där eldar brinner än.