Skrivet I Mitt Blod

Doften av ångest

Jag vet att orden smärtar och jag vet att det gör ont

När lyckan i ditt glas blir för dyrt

När vänner blir demoner och demoner blir till vän

En genväg genom livet stegen styrt

En sanning föder hatet smärtar tusen och en natt

Sårar djupt ditt inre gör dig vek

Du önskar allt det goda men blir ner tryckt när du hör

Av dom bättre är du dömd du är ett svek

Säg vad du ser

Säg vem du klär

Så mycket mer än ord som sägs

Jag vet att du är

Ditt samvete förnekar men din spegelbild är sann

Jag vet att det är ensamt där du går

Dina ögon talar sanning men hör gåtor från din mun

Doften utav ångest mot mig slår

Låt ilskan i ditt inre sväva ensamt mot sin död

Se barnet i din spegel den du klär

Se hoppet i dess ögon se viljan i dess själ

Förneka ej den människa som du är

Spikar i mitt hjärta

Är varje natt för evigt i en annan värld

Vem är den vise som med vetskap är så lärd

Vem är den hjälten som min oskuld tog till sin

Spikar i mitt hjärta jag ser elden är den min

Kom luft så kall ett hål ett fall

Så oförstörd jag ser min död

Nåt sliter en blodad tand

Nåt biter från min tomma hand

Gråter kom regn gör mig hel

Förlåter min ångest gör mig stel

Hatar allt ni tror jag är

Hånar den spegelbilden som jag klär

Mitt inre blöder min tanke är för rak

Allting var så enkelt men har tappat all min smak

Murar rasar samman stoftet kväver mig igen

Två världar två liv men vad kommer sen

Blivit tvingat till att älska en hand har blivit två

Varför fanns där ingen hjälte när mina händer var för små

Händer som höll mig ner någon som andas vill ha mer

Så naken utan vilja jag försvinner i det som sker

För evigt farväl

Jag har gått som i ett mörker har sökt ditt andetag

Är bedövad i mitt inre lånar timmar varje dag

Känner giftet som gör verkan det brinner som en eld

Men jag andas bara tomhet inför smärtan är jag ställd

Ser blodet i mig svartnar mina ögon söker svar

Mina tankar är som nålar det här är allt vad jag har kvar

Och jag som lovade hela världen mina dikter mina brev

Mitt inre skriker hjälplöst rena själen ut och lev

Jag brinner jag drunknar

Så ensam i mörkret som ett slukande hav

En tomhet så hjälplös

Så ensam mot en väntade grav

Jag ser genom dimman ser blodet på min arm

Hör demoner i mitt inre dess viskning gör mig varm

Som lockar mig mot döden men jag reser mig ändå

Jag hatar hela världen som levande får gå

Jag brinner jag drunknar

Så ensam i mörkret mot ett slukande hav

En tomhet så hjälplös

Så ensam mot en väntade grav

Brinner längtar tårar fyll min själ

Det svartnar mitt inre för evigt farväl

Tomhet värm mig mot ett slukande hav

Vildjursjakt

Mot en nattsvart himmel tändes en bål

Skallgång tätnar av glimmande stål

Inombords nåt som inte vill dö

Dömd till att brinna vid svartaste sjö

Vilddjurs vrede smärtar ben

Den utan synd på den förste sten

Fast gammal man ger ingen tröst

Eld och lågor släcker törst

Vore min hand så fri och stark

Så föll den förste sten mot mark

Men bunden är min tro och råd

Den första stenen allt för hård

Ur törstande sång kom en första stöt

Synen skymd utav blodet blöt

O fader se din sargade son

Från vilddjurs vrede vill långt härifrån

Förlåt mina synder men hungrig gått

Ett gammalt bröd är mitt enda brott

Någon piskar slår strör salt i sår

O Fader lindra det straff jag får

Det smärtar ont att inte levande gå

Vill sona mitt brott men leva ändå

Min rätt till liv vill jag slå vakt

Men har blivit snärjd i en vilddjursjakt

Moders barm

Två skuggor sågs komma med knytet uti arm

Skuggor stal ett liv från moders barm

En varg vittrar föda vildsvin vittrar kött

I en månklar natt låg ett barn i tron var dött

En moders tysta flykt från en hövdings skarpa syn

Fåglar flyger hungrande i skyn

Ett hjärta slår så hårt ser rädslan i hennes gång

I natt är hennes vandring så lång

Hon känner sorg av den hon höll

Över borg när hon föll

Vredgat ont finns ingenting

Allt är tomt runt omkring

Söker kraft i sin själ

Av det hon haft minns den väl

Vredgat ont finns ingeting

Allt är tomt runt omkring

Men hoppet som styrka gav henne mod

Att vandra i kylan så trött

Av vargar som ylar hörs törsten av blod

Att finna det liv som hon fött

I vilddjurs djupa spår i tysthet tog sig fram

Vargar slet i kött i barnaben

Skräck i hennes syn av vilddjurs stora stam

Barn så naket livlöst låg på sten

Skrivet i mitt blod

En sköld mot min skuldra, ett svärd så fyllt av sorg

En brynja utav völund är allt jag äger från min borg

En här från okänt mål, ett folk som ingen sett

Min tron besatt av våld, jag söker hämnden kräver rätt

Mina bröder drick ert mjöd, tag en oskuld till er mö

Ack så ädel är din skörd, hungrar liv, hungrar död

Runt Hugins svarta hals, ett ark som Oden sänt

Skrivet i mitt blod mitt arv som ondskan vill ha bränt

Förneka mig mitt arv, förneka mig min tron

När natten gryr till dag, så står jag där med här vid bron

När elden lagts till ro, när flammor nåt sin höjd

Och hjältar går på bron vår stolta borg är fri och röjd

Då vilar åter svärd, en kvinna till var man

Sköld i åter glans heder åt mitt folk vi vann

Två världar

Jag såg din hand ett rop på hjälp

Men jag var alltför feg alltför rädd

Såg din blick så sakta dö

I tusen eldars sken så vilsen sedd

Om jag bara tog mig mod

och gav dig stöd så att du fick tag

Som änglar älskade där vi stod

Som två hjältar i ett slag

Den ene brinner för en glöd

Som den andre vet är död

Under sol som färgats röd

Den ene bränner vill bli hörd

Den andre älskar vill bli rörd

Under sol som färgats röd

Bundna är våra händer kan du se

Känner du min sorg och min törst

Så fri är våran tanke men ändå låst

Vem bär nyckeln till vår själ i vårt bröst

Lyckan kommer lyckan går

Vem kan tyda det vi får

Att få älska vi förstar

Det är ensamt där vi går

Tusen tårar fallit mången sten jag stött

Blickar gömda ensam glömda orden jag har nött

Så orättvis är världen medan andra ser den skön