Ensammast i Sverige

Ner från minus femtio grader

Mannen bredvid stinker svett

Vi går ner i varma mörker

Jag gör dig arvlös på en servett

Och jag ser dig på terminalen

Som en hägring en Prada-klon

Jag har gömt behov i sjalen

För just en sån här otänkbar situation.

Jag gick långsamt fram mot bordet

Med min avvaktande blick

Över munnen mitt i orden

slog du till så hårt det gick

Och jag såg hur du tyckte om det

Från nästan bottenlös tristess

kom det kärleksvarma våldet

och vinet spills blir bleka rorschach-test

Jag ser nån vid ett rödljus

Samma NK-paraply

Och nånstans i min plånbok

glöder en post-it från -97

Där tio kulspetsblå små siffror

skriker våga utan ord

Men ögonblicket glider undan

som skuggorna från små grå lätta moln

Jag ser din rygg från taxin

fast jag vet att du har flytt

från det kalla, tysta landet

Jag stampar torkarbladens rytm

Och jag minns ingenting som hände

men jag kallsvettas ändå

VM i att hålla färgen tyck synd om mig

jag är ensammast i Sverige

Och jag är drog med dig i mitt fall

Och sen gled jag bara undan

Så förlåt, förlåt för allt

För min förbannade kluvna tunga

Jag har ett foto någonstans

Där vi är drottningar och kungar

Nu ligger bilder överallt

där gamla ansikten är unga

Och jag har letat som besatt

efter känslor som är försvunna

Och det har varit en lång, lång natt

men jag är glad att mina tårar

är behärskade och lugna