Järnspöken

dom brnde ner grnan

och skolan str dr

ensam nu

cykelstllen str tomma n

trots att loven r slut

dom fller kastanjetrn i allen

framfr skolgrden

jag rr mig tyst

hr inte hemma hr

jag r vlnaden

jag vet inte varfr

men kanske r det drfr

jag minns det s vl

dina stora gon

dina bruna hnder

dina vassa knn

var det dig jag sg

som en skugga ur mina drmmar

var det dig jag sg

dig jag svor att aldrig glmma

dom grver i parken

och frosten i marken

blir ett frsvar

vid hrnet av kyrkan

dr jrnvgen gr

har dom sprrat av

ngon ligger i grset

med frostiga klder

s stilla och vit

blljusen blinkar

tnk vad man kan gra

med en liten kniv

jag vet inte varfr

men jag tervnder alltid hit

det var vl

ngot vi gjorde

ngot vi sa hr

som frndrade mitt liv

var det dig jag sg

som en skugga ur mina drmmar

var det dig jag sg

dig jag svor att aldrig glmma

var det dig jag sg

som ett spke frn dda drmmar

var det dig jag sg

har jag ntligen lyckats glmma?