Nostromo

April kom till stan, läget var desperat

Jag är stolt att vi klarade av det

En del vänner försvann, kärlek på långdistans

Några av dem var jag med och begravde

Men i minnet är jag hemma

Mitt rum på Äppelstigen

Tar bussen upp mot Nyfors till dig

Jag hittar sista ciggen

i Martins paisley-skjorta

Jag tror att världen väntar på mig

Men vi gav inga löften

Har inga ord att hålla

Finns inget mer att säga nu

Jag lovar att jag minns allt

Som solljus på fasaden

Jag ser det klart framför mig

En spelning på ett kårhus

Jag mötte mitt livs kärlek

Utan att egentligen levt

Jag föll på knä i hallen

Jag tillbad telefonen

Och varje tyst minut var ett svek

Om jag hade något att säga

Fick jag åka hela vägen

Hem till dig eller skriva ett brev

Så svara på min fråga

Jag har så jävla tråkigt

Varför blev allt som det blev?

Sommaren kom som ett grymt litet barn

Du sa nu är det äntligen över

Alla vänner vi har

Well, de få vi har kvar

Är det enda vi egentligen behöver

Ensam kom du och ensam går du

En vilsen astronaut

Den enda levande på Nostromo

Den sista i ditt slag

Ensam kom du och ensam går du

Den starkaste av de svaga

Omutbar som Conrads Nostromo

Är du en astronaut

Jag lovar att jag minns allt

Nästan som det hände

Vi pratar aldrig om det igen

Men vi tänker alltid på det

Förvränger vissa saker

Förtränger allt det fula vi känt

Vi slipar ner våra kanter

Våra drömmar, våra ideal

Den obegripliga kärleken

Och vägen till vårt helvete

Är byggd av goda föresatser

Hjältarna har blivit fienden