Besatt

Bakbundna händer och ihopsydda läppar

Vid ett kärr som ingen valt att se

Omringad av bilder från mitt förflutna

Krossat glas och tomhet,

Men det finns bara en sak i mina tankar

Jag sträcker ut min hand

Kyla och skräck omfamnar mig

För att sedan genomsyra allt vid denna spegel

Tankarnas rinnande vener

Är detta vad vi lever för?

Denna ständiga längtan efter din röst

Varför svarar Du mig inte?

Leende, kastar jag mig ut i det eviga

För att omfamnas av mitt öde

Detta vatten av besatthet blir min grav