Höstdepressioner

Utanfцr blеser vinden bort de gula lцven,

Medans jag ligger pе min smutsiga madrass

I ett цvergivet och fallfдrdigt hus,

Dдr fцnstrena дr krossade, och jag fryser sе

Om de kalla nдtterna, nдr jag inget tдcke har

Fцr att slдcka tцrsten vдnder jag mig

Till de ljusbruna pцlarna I asfalten,

Och min mage дr tom sedan flera dagar tillbaka

Jag дr den frusne vеlnaden I trasiga, (f)rostiga klдder,

Som vandrar obemдrkt likt en skugga

Genom den isblе stдmningen

I staden utan ljus

Skjut mig I underarmen med heroin,

Eller sдtt en kula I mitt huvud,

Och ge mig en snabb flykt hдrifrеn