Bortom Det Blå

Jag såg en man vada ner i vattnet

Jag frågade vart han skulle gå

Han sa: "Jag går dit benen bär mig

Det ska inte va svårare än så"

Han talade om himmelen och havet

Han valde de slitnaste ord

Men orden fick liv då de kom ur hans mun

Ja, det var som om jag plötsligt förstod

Att vi är många som talar om havet

Men få har havet i sin blick

En gång mötte jag en man med såna ögon

Men ingen jag frågat vet vart han gick

Och vi är många som talar om himlen

Men få kan förstå en evighet

Jag såg en man han bar himmelen inom sig

Men var han finns nu finns det ingen som vet

Jag såg en man vada ner i vattnet

Jag frågade vart han skulle gå

Han sa: "Jag går dit benen bär mig

Det ska inte va svårare än så"

Han talade om himmelen och havet

Han valde de slitnaste ord

Men orden fick liv då de kom ur hans mun

Ja, det var som om jag plötsligt förstod

Att vi är många som talar om havet

Men få har havet i sin blick

En gång mötte jag en man med såna ögon

Men ingen jag frågat vet vart han gick

Och vi är många som talar om himlen

Men få kan förstå en evighet

Jag såg en man han bar himmelen inom sig

Men var han finns nu finns det ingen som vet

Han såg solen i ögonen

Han var lätt som en vind

Han såg bortom det blå på himmelen

Då han gick föll en tår på min kind

För vi är många som talar om havet

Men få har havet i sin blick

En gång mötte jag en man med såna ögon

Men ingen jag frågat vet vart han gick

Och vi är många som talar om himlen

Men få kan förstå en evighet

Jag såg en man han bar himmelen inom sig

Men var han finns nu finns det ingen som vet