Den självslagne

Dödsvapnet höll han

Lyft i sin högra hand,

Domnande föll han,

Stoftet rann ut som sand,

Sköna och okända land

Såg han vid dödsflodens strand

Inte med mulna

Miner den slagna går

Kinderna är gulna

Men ej av det ädla sår

Självuppoffrarn sig slår,

Offrande mod gör ej vita hår.

Barmen med blodiga

Sår var åter hel,

Spjutspetsens modiga

Gärning gör bot för fel;

Du njuter väl också din del

Som en sträng i all salighets harpospel