En ung mor

Klen och svag och blek om kind

i linnetyg och i stubb

i en liten skrubb på

en gammal vind

satt en sjuttonårig tös

på en kistas lock och frös

med ett byltebarn, som grät

lagt i sitt knä

Det blir väl aldrig bra igen

för den,

som har ingen enda vän,

för Gud vet hur det går,

för i lagen står,

vad en får, när en lagt och lönn.

Gud som haver, Fader vår,

jag får gå i sjön!

Ba, ma, låt

lagom, lilla styggen,

jag vill vända dig ryggen,

åt ditt pip och låt

Ska jag kväva dig, fy, fy

det är grymt att kväva dig,

så jag får skura, jag får sy

och försöka att sträva.

Ba, ma, kanske tror

att mor

vill ge mat och skor,

vill ge klär

åt ett otäckt sådant där,

som är fött i hor.

Jag får väl dra mig fram

genom fattigdom och skam

och den usla karln

får betala för sitt barn.