Döden

Ovan månljusa tallkronors rand

Ur stjärnbeströdda djup

I natt rider döden, på sin järnskodda best

Som ett svart moln i flykt

följer hans vingade hov

de som bådar om ett slut

Sveper moltyst fram

Spränger fram genom den kalla natten

Malströmmar kring hovarnas stål

Ledsagar de dömdas själar, vars sand runnit ut

Härförare in i oändlighet

Bringare av evig frid, smärtans förlösare

Väktare av tid

En iskall vind från himmelens djup

Tre är slagen på min dörr

Kallt är hans bleka grin

Ett sista korn faller mot timglasets botten

I natt rider jag med döden

Tar min plats i hans hov

Ovan månljusa tallkronors rand

Ur stjärnbeströdda djup

I natt rider döden, på sin järnskodda best

Som ett svart moln i flykt

följer hans vingade hov

de som bådar om ett slut

Sveper moltyst fram

En iskall vind från himmelens djup

Tre är slagen på min dörr

Kallt är hans bleka grin

Ett sista korn faller mot timglasets botten

I natt rider jag med döden

Tar min plats i hans hov

En iskall vind från himmelens djup

Tre är slagen på min dörr

Kallt är hans bleka grin

Ett sista korn faller mot timglasets botten

I natt rider jag med döden

Tar min plats i hans hov