Drakeld

Tronar på bädd så röd

dömd att evigt vakta,

en gång luftens okrönte kung

nu fjättrad tills tid blir aska

Eld så ren, bränner köttet

tänder skiljer märg från ben

Sover glömskans

befriande sömn

men drömmar ger ej

honom vila

En strimma av rök,

svart som opal,

blott stoft av det som

skall komma

Eld så ren, bränner köttet,

tänder skiljer märg från ben,

Vakna, sprid dina vingar

och låt skuggan härska än en gång.

Ondsint, förbittrad,

ruvar på hämd.

Galen av hunger,

tårar av blod...

Liv skall ge vika för död...

...och döden skall komma

för ung som för gammal

och rensa upp landet frĺn mänsklighet

Högt över träden med

vindar av storm,

ett liv för varje år, vid

Helheims rand.

För dagar av pina för

dagar av sorg,

ett hat är övermäktigt, nu

ni döden skall dö.

Eld så ren, bränner köttet,

tänder skiljer märg från ben.

Vakna, sprid dina vingar

och låt skuggan härska

än en gång