Eld

Fallen är ormen,

ned i djupet rämnad.

Fjättrad i bojor

smidda av eget hat.

Yngel avlade ur dess etter

på blodiga vingar fallna.

Reningens eld flammar

över land och hav …

Regnet faller över Midgård,

etter spolas bort.

Sköljer heliga stenar;

renar lundars mark.

Solens strålar väcker liv

i hjärtats ärrade mull.

Den falnande glöden

flammar åter upp …

Reningens eld

brinner över land och hav.

I var man och kvinnas,

en renande eld …

Åter står vi här

vid trädets fot.

Lundar och salar

i sin forna prakt.

Äring och fred,

starka band.

Gråbens följe vandrar åter

i stilla natt …

Reningens eld

brinner över land och hav.

I var man och kvinnas,

en renande eld …

Reningens eld

brinner över land och hav.

I var man och kvinnas,

en renande eld …