Ett sista farväl

Brynjan din bär blod, rimfrost höljer ditt hår

Händer kalla mist sitt liv.

Jag gläds av att dig se, likt korp vid valplats fröjd

Säg hur kan jag bota dig?

Blott du som vållat det, du viv från Sävafjäll,

En färd i sorgens dagg

På sporrad häst nu här, till livet endast gäst,

För att möta dig igen.

Du gråter, Solvit, grymma tårar faller

Var tår faller blodig på likets bröst

Du som är i livet, följ mig in i gravens mörker

På den dödes arm, du sorglös vila får.

Dräpt av ett spjut, i lönndomens svek

Fejdrunor skilde oss åt

Ett sista farväl, min Skjöldungadis

Av ångestens tyngande vände jag hit.

Nu måste jag fara, nu skall jag giva mig av,

Rida med följe över himlens rand.

Jag skall vara i väster, åter till Allfaders hall

Innan salens hane galer dag

Dräpt av ett spjut, i lönndomens svek

Fejdrunor skilde oss åt

Ett sista farväl, min Skjöldungadis

Av ångestens tyngande vände jag hit

Vänd aldrig dit, till dödas hus, när örnarna somnat på askens gren.

Hon föll snart död, min Skjöldungadis

Saknaden bragde hennes liv.