Fylgians Dans

Stjärnbeklädda djup

ovan nyfallen snö

en öde vind

drar sakta bi...

Lägger sig sakta

över det kalla

kristallhavets

eviga töcken...

En sista vandring

Åstad fram i natten

över den frusna marken

genom råets rike...

Dessa sollösa timmar i ensamhet

i skuggan av mitt inre

under månars full

dessa sollösa timmar i ensamhet

min kropp blir mitt inre

träder i fylgians hamn

följer i dess dans

Dränkt av de silverne tårar

som faller om natten

väcker en del av mig

som dväljs i tystnad

likt en gäckande skugga

i själens väv...