Kolöga Trolltand

Kolöga rotfast tand...

som trädet i grund och stenig mark.

-Trolltand...

Gammal, klok, urbergets vän...

vriden som martall på vindpinad häll.

Skyr solen om dagen, flyr människors...

Ett brakande dån bräcker Kolögas sömn.

-Vadan detta skrän? som en törn i min ställ,

vem är den niding som gäckar min sömn?

Skyr solen om dagen, flyr människors...

I blint raseri med dunder och brak,

banar sig Kolöga fram...

med ett vredesvrål mot murar av sten,

som krossas i hans hand...

River och sliter, tuggar och biter

dammet yr i hans vildsinta dans...

folk och fä flyr snabbt sin väg,

bort från trollets brakande kaos...

Klocka av guld mot himlen for,

krossandes tornet på vägen ner.

-slut på skränet och det fördömda brölet.

den tar jag hem, där kokar snart ölet...