Sveablotet

Ej följer vi, han som bröt vår lag

Och svek asar och hävd

blodoffrets sed, skall hållas för vårt folk

Ett blot för svears väl

Inge, den kristne han fördrevs, och fram klev där en man

Som plägar folkets tro

blod till offerträdets stam, och hästens delar slets.

Ett blot för svears väl

Och lågorna stod i natten - gården brann,

ett flammande hov, vår tid är förbi.

Och de skrin, från de som av elden famnats.

Blev till sång, en helfärdens hymn, vår tid är förbi.

Hämnd, ett illgärningsdåd fyllt av nid

Åter i Svetjud med sin hird.

Död, för drotten som offret har lett, bränn ned hans hall

Ej, ett liv ur denna gården skall se, en gryningens ljus!

Bränn inne dess folk, och med dem dess tro.

Sven som kom ut föll kort för svekfullt stål.

Och högt slog lågorna genom natten - gården brann,

ett flammande hov, vår tid är förbi.

Och de skrin, från de som av elden famnats

Blev till sång, en helfärdens röst, vår tid är förbi.

Aldrig mer, vårt folk ska följa seden

Förfäders rit från urgammal tid, den brinner i natt.

Aldrig mer skall en konung nu följa de gamla.

Aldrig mer ska svearnas blot ge liv till vårt folk

Aldrig mer