Trädatanke Fader Tids Död

Havet ger mig dess svalkande tid

en dag av tystnad och vila

skogen ger mig tiden som var

dess uråldriga börda i mĺngfald av år

Vĺran korta tidsrymd

en veknad i barkens spricka

videpilen skriker ut sin agg

dagen läggs i skuggor

Genom järneken jag vandrar

sliter mitt skinn itu

mina skrik förvandlar natten

till infernon av tidsvindar

Tid o fader Tid, vi färdas

mot dig i dessa dagar

allt visar du mig

i ett oktarin av död

Tid o fader Tid, din död

skall jag ändlöst hylla

allt förblir orört

natten stannar stilla

Du förpestade tid

som en törn i min fot

Frustande slukar du allt

vi möter dödens dagar

du förpestade tid...