Vaggvisa

En isande vind

far fram genom skog och dalars hem

Fryser ben och märg

Krossar drömmar, rövar dem

Sov nu, lilla vännen min

Dröm ett litet sinnes drömmar

Vid elden stillhet rĺder

Här ditt folk vakar över dig

Men i forna seders mull gror livets frö igen

Hör nu vargen yla, kallar pĺ sin sort

Inget svar i vinden ges

Hans släkte nu fördrivits bort

Livets trĺd nu tvinnas

Mĺ din väv bli seg och stark

Ty hĺrda tider stundar

Livets rötter kämpar i frusen mark

Men i forna seders mull gror livets frö igen