Vargtörne

Röda tjocka droppar blir till stela tårar

faller från törnars spets mot en frusen mark

dömt blevo blodet vid törnets sting

dömd blevo själen i törnets namn

Likt etter river det i mina ådror

vrider sig omfamnande i min själ

faller in i glömskans stilla ekande värld

blir ett med natten och kylan

Åter står hon i full, nattens bleka gudinna

bringar mig ur min livlösa sömn...

vargtörne...

Åter ståndad från de själlösa djupen

ur förvandlingens tunga dvala

fylld av natten och törnets ande...

vansinnet fyller min strupe

Vintern i sin bleka skrud

ett regn av röd smärta färgar hennes slöja

röda tjocka droppar blir till stela tårar

befläckar en frusen mark