Vetrarmegin

Ur ett gap, malströmmars djup,

is och eld, storm och hav.

Begynnelsens tid, urvärldar två,

sol och måne, liv och död.

Urds väv, eldens glöd,

månens ljus, vid trädets fot.

Blod till jorden, vilja och offer,

ögats syn, i brunnens djup.

Nedan Hel, thursars värld,

köld och mörker, evig is.

Eli vågor, Hvergelmers djup,

kraftfulla väsen, visdomens härd.

Urds väv, isens djup,

snöns ljus, vid bergets fot.

Blod till jorden, vilja och offer,

ögats syn…

Vinterns kalla hjärta, nedan Hel.

Urväsens visdom, thursars makt.

Köldens bleka rike, evig natt

Ur isen sprungen, kaosets kraft.

Skuggor ur tiden, vetrarmegin.

Viskar i vinden, vetrarmegin.

Om eld och is, vetrarmegin.

Kaoset i evighetens gap…

Ovan jord, ifrån thursars värld,

kaos och kyla, evig is…

Ur frusen sömn, visdom bringad hem,

vinterns megin, is och eld…