När stadens lampor brunnit ut

vägen är ej trampad framför mig

jag är ett manus som ska skrivas utav dig

regnet faller hårt emot min bil

jag låter natten ta mig hem mil efter mil

vem kommer jag va, om inte du är du och vill som jag

då finns det ingen kvar som jag vill ha

Staden som jag glömt finns ännu kvar

jag kom tillbaks en sista gång för att få svar

gatorna dom skriker hat ännu

mitt enda hopp som jag kan finna här är du

När stadens lampor brunnit ut

När ingen finns att hindra mig

När stadens lögner tagit slut

Då står jag ensam kvar för dig, då ser du mig

i Mörkret lyser minnen där jag går

Allt är som förr och infekterat som ett sår

långsamt faller jag tillbaks igen

Fast i ett ljus där du och jag är sanningen