Lennart

Ett inre monster har jag närt och fött

Med hunger, törst och kniv

För människoblod, och människokött

Tog jag mina systrars liv

Jag åt och drack i vilda drag

Från byltet i min famn

Ty jag är en antropofag

Och Lennart är mitt namn!

Lennart, kannibal!

Lennart, kannibal!

Jag grät när jag plötsligt förstod

Vad jag faktiskt hade gjort

Men slickade min systers blod

Från eggen lika fort

Ohämmad är min metabolism

Av särskilt udda mått

Men jag har fastnat för kannibalism

Och älskar köttet rått!

I blodets fest

En nattlig vard

I månens bleka sken

Med lust och iver gnager jag

På vita människoben!

Lennart, kannibal!

Lennart, kannibal!

Lennart, kannibal!

Lennart, kannibal!

Lennart, kannibal!

Lennart, kannibal!