Nattens Väv

Stilla bryter vågor

Sönder den solnedgång

Vilket banar fram ett slut

För dagens sista ljus

Skepnader i mörkret

Sakta stiger fram

Ylar imot Månen

Som tar dom i sin famn

Skuggor växer långa

Likt nattens egen väv

Jagar genom skogar

Tills dagen åter gryr

Solens första strålar

Skänker åter frid

Åt det liv som varit

Och som komma skall

Men denna falska illusion

Om ljusets makt är kort

Ty när kvällen nalkas

Blir mörkret åter fött