Ungentum Pharelis

När jag kyrkan lämnar

Har mitt sinne redan glömt

Prästens visa ord

Tycks vara något som jag drömt

Genom nattens skuggor

Flyger jag mot kullar blå

Högt på bergets topp

Ser jag den Onde ensam stå

I bolmörtsrus genom nattens timma

Ty en ed är svuren

Över djupa skogar

Av vinden är jag buren

Hans kropp är kall och fjällig

Och han tar mig i sin famn

Ni kallar honom Djävulen

Men han har många namn

Med kluven tunga viskar han

Om guld som skall bli mitt

I gengäld svingar jag det svärd

Som han i elden smitt