Far Åt Helvete

Far åt helvete,

Jag vill aldrig se er igen.

Era tomma blickar och gapande käftar

Får mig att må illa

Era intellektuella yttranden

Är prov på andlig mongolism.

Era stinkande kroppar är viljelösa slavar under era lustar

Era hjärtan är tomma skal

Självbedrägeriets fästningar

Självgodhetens högborgar

Och av inget värde

Pladdrande tungor och smackande käftar

Ni är inte värda luften att andas

Marken ni går på blir otjänlig

Kvinnor och barn, unga män och åldringar

Fall på knä och mottag er dom

Far åt helvete!

Hör ni sanningen?

Den låter som en dom

Tro aldrig

Att ni är något värda

Låt hoppets vingar förgås i flammor

Ovan alrunan, under galgen

Ägnar jag er en sista tanke

Förvisad om att den yttersta dagen nalkas

Mottar jag den dystra gästen

Vem av er ska han drabba först?

De som är födda till att drunkna

Behöver icke frukta snaran

Och drunkna skall ni

I ett blådjupt hav av eld och etter

Dies Irae Dies illa

Solvet Saeclum In Favilla.