Mot Helgrind

En dag ska jag söndra

Och skingra deras själar i eld

En dag ska jag härska

Och lämna som kött på markens gräs

När svedande lågor dragit förbi

Jag stå levande på askan

Betvingande varje ömsint tanke

Markens törst skall släckas av blod

Mot Helgrind i öst de vandrar på led

Utför jordens rand de stupar

Må den farled som mynnar i slutligt fördärv

Bli sist ut i den usla flockens färd

Ovan stoft, ovan jord, ovan rike av död

Mitt stridsrus mot världsträdet spirar

När vårt vrak i haven nu sänkas

Skall allt rämna och allt skall förgås

Vi skall alla den hamn lämna

Där vi av salta vindar pinats

Alla ska bryta den våg

Som närt själens bränningar

Mot Helgrind i öst de vandrar på led

Utför jordens rand de stupar

Må den farled som mynnar i slutligt fördärv

Bli sist ut i den usla flockens färd

Då man tro på ljus och ande

Tror jag på vinter och fejd

Stackars ensamma väsen

I en värld utan skönhet.