Ute På Tippen

Jag gick därute På tippen

Och leta efter Hjärtat mitt.

Jag hade slängt Det i sopnedkastet,

Jag hade Äntligen velat Bli kvitt.

Men nu ville jag Ha det tillbaka

Om inte annat För att höra Det slå.

Jag sakna slagen Där under huden.

Så därför gick Jag där bland Soporna ändå.

Det var kväll Det var skymning Och vinter

Men jag hade en Lampa med

Så jag lös på Julens hyacinter

Som låg slängda Där strax breve

Herre gud! Vad skit Och vad avfall.

Hur skulle jag Kunna hitta Min pump?

Här låg jul Och nyårs alla

Attiraljer Slängda i en Enda klump.

Jag trava Omkring där I mörkret och

Leta mej våt Av svett. Bland flaskor

Och fimpar och Saker som jag

Aldrig någonsin Sett.

Julefrid och Klappar om

Vartan Mitt i skiten

Sågs en eld Som brann.

Jag rev och slet Mej framåt.

Både nyfiken Och rädd.

Vem värmda sina Händer där i kvällen

Vid en eld på Sopornas bädd?

Hon satt stilla Tyst och kurad

Klädd i lumpor Trasor och skrot.

Men hon log Och sa:

Kom och värm dej Och jag sa:

Inte mej emot. Jag släckte lampan

Tände en cigg På lågorna.

Det var så skönt Att sitta där

Att jag höll inne På frågorna.

Och när hon Försiktigt

Tog min hand Såg jag att

Det var mitt Eget hjärta som Brann.

Jag rusa upp Och började Stampa.

Hon skrek: Sluta! Låt elden va kvar.

Jag föll omkull. Bränd och sotad

Om foten. Jag sa: Det är

Det enda hjärta Jag har!

Hon lät mej Ligga Och blåste

Så att glöden Slog lågor igen.

Allt högre Flammade elden.

Jag sa: Vad gör du Med asken sen?

Det bliver ingen aska Sa hon, på länge än.

Diit hjärta brinner För mej

För jag är din vän. Det jag hittar

Här på tippen Det är mitt.

Och jag då? Sa jag Hon sa: Du får mitt.