Förbarma

När alla löften är tomma

finns ingen idé med att lyssna

Allt jag vill är att ni ger er av -

eller åtminstone tystnar

Orden måste dö ut

en gång för alla

Inte en dag går förbi

utan att jag fylls av förundran,

besvikelse och tvivel

Fastlåst i en tvivelaktig begrundan

Släckt av det som jag varit

Stärkt av det som jag blivit

Substanserna har slutat ge verkan

Ännu ett skepp har visst sjunkit

Välkommen till förlisningen av mitt inre

När inte ett enda år kan passera

utan det känns som jag dras ner

i djupa, vidöppna käftar

finns inte längre någon idé med att

kämpa emot

Dags att ge efter för mitt kall

Utanför din kyrka, sökandes efter själar

med korset i min hand

Ulven i fårakläder

Jag gör mig påmind

Mina tankar går mot att skada dig

blott fragment kvar av mitt forna jag

Göra dig så illa, att när ångesten

befinner sig

sänka dig ute i skogen

Tidigt en morgon, bakom nästa gran

Natten kommer och du äts -

förtärs av mig och naturen