Svartsint ömhet

Så föråldrad men ändå ung

men samtidigt så lätt

så lugn

ändå så betyngd

bekymrad

upprymd

besvärad....

Om jag ens orkat

hade jag knarkat varje dag

med en dum hora

eller varför inte mig själv

som enda sällskap,

missbruk som om

det vore mitt enda tidsfördriv

sinnessjukt

Jag är ingen skådespelare

men med självdestruktivitet

som grundpelare

kan jag inte sluta leka arga leken

med en rostig morakniv

i en nedsläckt lägenhet

kväll efter kväll

dit hoppet kommit för att försvinna

dit jag försupen kommit för att glömma

Varje andetag känns så menlösa

Varje ord känns så tomma

så meningslösa

så dumma

Vet du ens vad dedikation innebär?

Var tanke drar mig

mot min egen förintelse

Fan, det verkligen tär

Vad hände egentligen igår?

Fan, jag minns inte längre...

Vad kommer hända sen?

Låt mig få slippa

detta kroppsliga fängelse

en gång för alla

låt mig bara få glömma

Jag vill ändå inte vakna

Kärleken gör mig inte längre något gott

så snälla, det är dags att ge efter

för vad som kallar

jag expanderar, växer

bortom denna tomma värld