Döpt I En Jökelsjö

Isvind, frostvind i armodsbunden skrud

En ljudfylld fristad åt vinterrikets sändebud

Han som föddes under polstjärnan, i stäng köld

Under stormslitna skravidders gnistarde sköld

Elementens symboliska avbild

En dödskallevist snögestalt

Med norrskensblick som flammar vild

och blixtrar i samklag med allt

Vishjärtad och med skuldror som alpkedjor vida.

Den äventyrsgivande lanskapets medelpunkt

med istidsdraken fader jökul vid sin sida

Som ligger och andas tungt

Döpt i en Jökelsjö

Invigd i utopin

Med glaciärvärldens deltaö

Välvd i periferin

En vintrig kröningsrit

Med vinden som poet

Fjättrar denna eremit

I sin universalitet

Stjärnkartan ristas över hans rygg

Av drakens frostklor, som stillsamoch skygg, förtäljer om dess ursprung i sällsamt kvad.

En ohörd visdom, ett oskrivet titelblad

Dopfunten, en vak i glaciärskorpans yta

Och stormen tjänar som energisk psalm

Knäböjd på frusen bädd ses han flyta,

På solmejslade block, på vattenkristallers malm

Döpt i en Jökelsjö

Invigd i utopin

Med glaciärvärldens deltaö

Välvd i periferin

En vintrig kröningsrit

Med vinden som poet

Fjättrar denna eremit

I sin universalitet