Klippor Och Skär

Dolda öar blir till ett olycksöde

Där tiden rest sin omvälvande bild

Livets flöde i ett vattenflöde

Spolar grunden tills rikedom är urskild

Gyllenbruna ädelstenar hämtade ur havets djup

Spinner vidare på sin levnadstråd

Likt återkommande väg och slup

Som reser ifrån källorna och ut mot havets nåd

En utblick genom världens skiftningsfönster

Där alger och lavar skapat mönster

På soluppvärmda hällar

I vårens ljusa kvällar

Då varje älvmynning spolar dess väsen

En urtidskarta porträtterad

Där varje bränning blir konfronterad

Av magra landtungor

Och stormars friska lungor

Som sjunger om evolutionspjäsen

Tills en stjärnbrandsfärgad horisont återvänt

Där navigation sker efter en lysande regent

Fyren: som rests långt ifrån nejd och tun

Omvärvad av virvelvindens röst, i mörk bordun

Som sprider både saltvatten och stång

En skärgårdsidyll för dästa sinnens längtan

Men karg och öde vid sommarens svanesång

När övärlden pyr av vintrig trängtan

Då fjärden gnistrar i silvrig bonad

Och ligger av ett snötäcke beströdd

En klippnejd som blev en en isskorpa tronad

Den höljer den som är grundstött och förödd