Lågornas rov

En löpbrand sprids över markvegetation

Sakta, metodiskt gör den sin räd

Vinden andas lätt i respiration

Över döda kvistar, mossa och träd

En glödbrand pyr i torv och rötter

Omringar artfattig djurvärld

Likt den eld som värmt händer och fötter

När vinterköld lägrat hem och härd

Tallheden blir nu lågornas rov

Ännu en gång skall den renas

Där bränder vårdat furuskogen grov,

Torrmark och gnista förenas

Tallheden blir nu lågornas rov

Spridningsfarten forcerar

Furorna när dock ej brandens behov

Blott dessas tjocka bark decimeras

Instabil luftmassa, turbulent pelarrök

Lägrar nejden och vår biosfär

Lågorna slocknar efter otaliga rymningsförsök

Då vandringsleden till sist blir en barriär

Och tämjer den väderlek som branden vecklat ut

Ett återträde för var timme och minut