Överallt och ingenstans

Skrän och ylande i ljudlig relation

Faunan rörs mellan fur och gran

Sorl från fjärran ljudkollision

Nu träffar örats membran

Blicken flyr då mot rymdens svarta snår,

En dalande stjärna stänger ögonlocken

Och spinner bilder för ett inre ljusår

Där nebulosor iförs svepningsrocken

Överallt och ingenstans

En allestädes ordonnans

Ej skönjbar början med sluten krans

Överallt och ingenstans

Av planmässighetens väldiga kontur

Allt läggs till allt och bildar ett världsallt

Av solars explosiva eld, arkitektur

Som förenar Jupiters månar och havets salt

Glitterstänk sprids med Saturnus ringar

Runt en till synes statisk koloss

Lyser med ett irrsken som förgängligheten bevingar,

Bildar vintergatans gyllene bloss