Svältvinter

Den birfilande snöstorm vid herkuliska uren

Över iskrönt gränsrygg i ursprungsmakt

Från bergryggens skulderblad hörs näverluren

De klagande toner i svältande trakt

Med hungerns sorgevagnar som släpande ok

Utmärglade, halögda, med bukar som rämnar

Nybyggaröden insvepta i vinterns dok

Där ovädret skövlar och ruiner efterlämnar

Vävtätt är snöfallet som ger en matt belysning

Kylan förkunnar sin härskarrätt

Nu födan har sinat, allt känns som en feberrysning

Det gnager i själen hos fjällbygdens ätt

Livslågan falnar för omältig nöd

"Ett kungarike, för kött och bröd"

Från korpboning höres hanskratten

Så sakteligen närmar sig polarnatten

Och fjällskred avlas vid topparnas fästen

En dundrande härsmakt i rasande färd

Byns undergång, och lavinen är själva offerprästen

Och drivornas fängsel dess altarhärd

Frosttronade de domnar

Till griftlig stillhet de somnar