Under norrskenets fallande ljusspel

Likt manghövdad grönskimrande orm

Ringlar sig färgpraktsdragen

Över tindrande stjärnbilders glitterspel

Fran sprakande ögon i lönnlig kropp

De dunkla behagen

Nu fäller sin bage vid himlens sel

Dess tveeggade tunga slukar alstringskraft

Fran en nebulosa

Den ymniga tjusmakt i nattens skrud

Ett strafang som synes ut att ömsa skinn

I aldrad prosa

Är sagoelden ett förebud

Skuggor ila under glöden

Bländade av skenets färd

Beskadare av levnadsöden

Flamma över hem och härd

Lagor hugger ned mot marken

Ormlik skepnad i skyn är stadd

Nu glänser frost om furobarken

Mot stammar skenet satt sin gadd

Det ljungar och blossar fran huvnden nio

En pulserande rytm fran ljusspelets brio

Skuggor ila under glöden

Bländade av skenets färd

Beskadare av levnadsöden

Flamma över hem och härd

Lagor hugger ned mot marken

Ormlik skepnad i skyn är stadd

Nu glänser frost om furobarken

Mot stammar skenet satt sin gadd

Över nordiket malas den trolska skimär

Den glittriga dimrök är dess konstnär